Jag har haft så sjukt lite blogg lust denna veckan men nu tänkte jag skriva ett inlägg som förmodligen inte kommer läsas av många. Det spelar ingen roll för mig längre. Jag känner att jag ska blogga för att det är roligt och för att jag får ut något av det, inte för att det är en plikt och för att statistiken ska höjas.
De senste dagarna har jag funderat så mycket.
På hur vi människor beter oss.
Och vi människor är verkligen alltid så snälla mot varandra.
Har en person låg status vill du inte vara med hon/han. När jag ser på folk som kanske är lite utstötta och sitter själva och äter sitter alla och säger "stackarn". Men ingen går fram för det "gör man ju bara inte".
Jag är inte bättre själv.
Och även ifall man är riktigt "bra" vänner kan man ändå behandla varandra illa.
En dag betyder man världen för en person, dagen därefter vet personen inte ens vem du är.
För då har en annan tjej/kille fått högre status och börjat umgås med personer som har status. Och den personen som nu fått "status" var inte alls "inne" innan eftersom hon eller han inte berättade om hur dennes liv är privat.
Men helt plötsligt får vissa reda på att "WOW, den personen verkar ju rätt cool ändå".
Hur kan man själv acceptera att bli fejkälskad på grund av att man umgås med "coola" människor?!

Jag ser alltid dessa problem i dagens samhälle men för några årsedan kände jag själv att jag var en av de som bara umgicks med falska människor.
Och jag accepterade det. i
liv jag lever nu kan jag ibland känna mig "liten" och självförtroendet är inte alltid på topp.
Då tänker jag på vilken underbar familj/familjer jag har som älskar mig precis så som jag är.
Jag tänker på mina älskade kusiner och deras mysiga föräldrar som verkligen förgyller min vardag. Jag tänker på mina två allra närmaste vänner som känner mig ut och in och också älskar mig precis så som jag är, och inte för att jag  kanske umgås med personer som har "status".
Jag vet att om jag någon gång hade förlorat alla mina ägodelar hade jag fortfarande varit älskad utav dem som verkligen står vid min sida.

100000 personer kan försöka trampa på mig för att själva kunna stå, men ingen jäkel kommer lyckas.
Jag är en person med ganska udda personlighet men jag är i alla fall en person som kan stå upp för mig själv.
Jag fejkar inte. Jag accepterar inte att personer kan behandla en som skit.
Det är dem personerna som är svaga och sjukt osäkra på sig själva att dem måste ta "hjälp" av andras ägodelar.

I slutändan är det dem som står upp för sig själva och står för det dem är, som är vinnare.
Och vet ni? Jag känner mig fan som en vinnare.
Jag tror att många av er där ute är det också.
Bara ni accepterar er själva, och visar andra människor det också.
Låt dem fnysa, låt dem tycka du är barnslig.
Det är ju du som lever ditt liv, låt dem tro en massa om dig, men det du har, kanske dem saknar.

Puh, det tog lååång tid att skriva haha:) Detta är absolut inte riktat till någon personligen!
Ha en underbar kväll♥